Den 2 maj lämnade Brottsskadeutredningen över sitt förslag till ”En ny brottsskadelag” SOU 2012:26 till justitieminister Beatrice Ask, www.regeringen.se. Justitierådet Severin Blomstrand, www.hogstadomstolen.se/Justitierad/Severin-Blomstrand/, har som s.k. särskild utredare haft i uppdrag att göra en översyn av Brottsskadelagen. Detta har inspirerat mig att skriva något om brottsoffers möjlighet att få ersättning för den skada som ett brott fört med sig.
Vad är ett brottsoffer? Kanske någon undrar och jag kan informera att begreppet brottsoffer, www.boj.se, inte finns definierat i vare sig lagtext eller förarbeten. I lagtext talar man istället om målsägande. Enligt en artikel i Svensk Jurist tidning (SvJt), www.svjt.se., 2006 sid. 379 har jur.dr. Ruth Mannelqvist angett att ”en vanlig definition av begreppet brottsoffer inom juridiken är en fysisk person som drabbats av personskada, sakskada eller psykiskt lidande till följd av brott”. Det är främst offer för personskada inklusive psykiskt lidande och kränkning som jag i denna blogg syftar på när jag talar om brottsoffer.
Att bli utsatt för brott är ofta en mycket omskakande upplevelse som kan påverka hela tillvaron för den som utsatts. Det är viktigt för den som utsatts för brott att få upprättelse, som ett led i detta är den ekonomiska kompensationen betydelsefull.
Det är först under de senaste decennierna som brottsoffrets intressen har framhållits i lagstiftning. Tidigare (under 1970-talet) togs mer hänsyn till förövaren och dennes rehabilitering än till den som utsatts för brott.
År 1988 bestämdes i lag att brottsoffer, under vissa förutsättningar, har rätt till ett s.k. målsägandebiträde. Detta var då något väldigt märkligt som domstolarna inte riktigt visste hur de skulle hantera. Jag minns hur jag som ung jurist fick ”tjata” på gamla domare om att de skulle förordna målsägandebiträden. Så är det, tack och lov, inte nu, så visst har synen på brottsoffer gått framåt men ändå finns det kvar hinder för att få den ersättning/upprättelse som brottsoffret har rätt till.
Det finns i svensk rätt olika parallella regelsystem för att få ersättning; först och främst från förövaren, därefter från sitt försäkringsbolag och sist från Brottsoffermyndigheten, www.brottsoffermyndigheten.se.
När det finns en gärningsman som åtalas och det hålls en rättegång så skall domstolen,www.domstol.se,fastställa vilken ersättning som brottsoffret har rätt till. Detta verkar bra, men det kan vara nu som bekymren börjar för det redan utsatta brottsoffret, om inte gärningsmannen väljer att betala det utdömda skadeståndet. Domstolen har visserligen numera som rutin att skicka domen direkt till Kronofogdemyndigheten, www.kronofogden.se. Alltför ofta visar det sig dock, efter Kronofogdens utredning att gärningsmannen saknar förmåga att utge ersättning. Hur går det då med brottsoffrets ersättning/upprättelse?
Om det visar sig att förövaren inte har någon förmåga att betala det utdömda skadeståndet kan brottsoffret vända sig till sitt försäkringsbolag för att via det överfallsskydd som ingår i de flesta hemförsäkringar, få ersättningen därifrån. Det låter ju enkelt och bra, mycket ofta visar det sig dock att enligt försäkringsbolagens villkor så betalar de inte ut den ränta som tillkommer från dagen för brottet till dess betalning sker och dessutom har de ofta föreskrivet att försäkringstagaren skall betala en självrisk. Även om brottsoffret alltså får ersättning från sitt överfallsskydd så kvarstår ändå fordran mot gärningsmannen avseende ränta (vilken kan uppgå till ansenligt belopp) och självrisk.
Hur förhåller det sig då med Brottsskadeersättning. Den som i exemplet ovan får en kvarstående fordran på ränta och självrisk kan inte vända sig till Brottsoffermyndigheten. Det är enligt Brottsskadelagen endast den som inte kan få ersättning direkt från gärningsmannen eller från sitt försäkringsbolag som kan vända sig till Brottsoffermyndigheten, www.brottsoffermyndigheten.se, för att ansöka om ersättning.
Enligt nuvarande lagstiftning skall Brottsoffermyndigheten göra en egen prövning av vilket belopp som skall betalas till brottsoffret, det kan vara både högre och lägre än det som domstolen beslutat Det föreslås nu enligt SOU 2012:26 en ändring av detta, så att Brottsoffermyndigheten skall följa en domstols beslut om skadestånd. Vi får se vad som slutligen blir resultatet av betänkandet, men visst måste det vara bra om alla inblandade aktörer gör samma bedömningar. Kvarstår gör dock att den som riskerar att dra kortaste strået i kampen om att få upprättelse är BROTTSOFFRET.