Hovrätten över Skåne och Blekinge har nyligen i en dom i mål nr: T3616-11 förtydligat hur standardtillägg till underhållsbidrag skall beräknas.
Domen är intressant dels för att domen tydliggör syftet med standardtillägg och dels slår fast att oavsett om barnet/en har faktiska kostnader för exempelvis fritidsaktiviteter så skall i en högre standard räknas in att man vid inköp av kläder m.m. åt barnet/en skall ha möjlighet att välja produkter i ett högre prisskikt än genomsnittsföräldern. Vidare konstaterar hovrätten att under vissa förhållanden skall barnen även kunna kräva en boendestandard som motsvarar den underhållsskyldige/a förälderns.
När föräldrar separerar har det under många år alltför sällan förekommit att frågan om underhållsbidrag för gemensamma barn tagits upp till diskussion. Detta sannolikt beroende av att den förälder som barnen bor hos helt enkelt vänt sig till Försäkringskassan och ansökt om underhållsstöd. Detta oavsett den bidragsskyldiges förmåga.
Det finns 2 parallella system gällande underhåll till barn efter föräldrars separation. Dels alltså Försäkringskassans system med underhållsstöd vilket som huvudregel utges med 1 273:-/mån. och barn., oavsett barnens behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga. Dels också Föräldrabalkens system med underhållsbidrag som bestäms utifrån barnets behov i förhållande till föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.
Vid bestämmande av underhållsbidrag enligt Föräldrabalkens regler så utgår dessa från en ganska schabloniserad beräkning avseende barns grundbehov som ställs i relation till föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Det är nämligen så att båda föräldrarna är underhållsskyldiga utifrån sin ekonomiska förmåga. Om föräldrarna har samma ekonomiska underlag så betyder det att de får täcka hälften var av barnets behov.
Om den situationen föreligger att en av föräldrarna har väsentligt högre inkomst och ekonomiskt underlag än den andre/a föräldern så innebär Föräldrabalkens regler att den med bäst ekonomi får betala en större andel av barnets behov. Det kan alltså finnas anledning att ta reda på vilket system som bäst gynnar barnet och agera därefter, istället för, som många gör, slentrianmässigt vända sig till Försäkringskassan.
Om det dessutom är så att den förälder som barnet inte bor med har en ekonomisk ställning som motiverar att barnet kan göra anspråk på en högre standard än vad som följer av grundbehovet är det verkligen befogat att boendeföräldern driver denna fråga.
Det kan alltså vara ganska väsentligt för ett barn att hans eller hennes boendeförälder driver frågan om underhållsbidrag mot den bidragsskyldige/a föräldern.
I Kristianstad med omnejd där jag är verksam har jag under senare tid noterat ett ökat intresse för att driva frågor om underhållsbidrag. Detsamma kan också noteras i de rättsfall som jag dagligen tar del av.
Vad denna ökning beror av kan man endast spekulera om men en faktor kan vara att det underhållsstöd som betalas av Försäkringskassan inte har höjts på många år. Oavsett vad orsaken är tycker jag att det är en positiv utveckling utifrån barnets bästa.